Vaknade 11.40 av min skrattande son. Jag måste verkligen börja gå upp tidigt. Han kan ju inte ligga å sova hur länge som helst ;) Fast för mig får han gärna det så jag får sova. Men e ju kanske inte så smart när dagis börjar å sådana saker. Men e ju ett tag kvar tills dess. Just nu sitter jag här å försöker få min son att sova. Funderar på att läsa en bok för honom så att han somnar. Men redan läst för honom idag. Han ville väldigt gärna vara med och bläddra idag. Gärna innan jag läst färdigt sidan. Så gullig då :) Vet ni vad han gjorde mer idag då? När han åt frukost typ kvart i tolv så höll han i flaskan själv. Japp helt själv. Var iof typ bara 15 sekunder innan han tappade den å det spruta välling överallt men var ändå bra gjort. Jag är så stolt över honom :) Vi har lekt idag med. Vi låg på golvet å diskuterade julen oxå. Jag förklarade för han vad det var å sånt. Sa att det var jag som öppnade hans klappar i år å då skrattade han bara. Så sa jag att om du ska va så glad kanske jag ska öppna dom nästa år med å då började han prata en lång ramsa som han nog sa nått i stil med jo du skulle bara våga röra mina paket då du morsan ;) Sen känner jag mig fortfarande sviken. Jag vet att jag inte borde. Men jag blir så ledsen. Faktiskt. Ska man säga nått sånt kan man ju förklara varför oxå. varför är killar inte pratglada? Varför kan dom inte bara säga vad dom tycker och tänker? Jag funderar oxå på om det blir någon bakning eller nått? Antagligen inte. För det e jag väl inte värd. Att vi har barn ihop spelar ju heller ingen roll. Det känns som om att han aldrig kommer bry sej om sin son. Vad ska jag göra? Jag vill ju att han ska bry sej. Jag vet att han inte är så illa som han tror att han är. Varför fattar han inte det själv??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar