LIAMS FÖRLOSSNING

Det är så många som frågar mig hur min förlossning var. Så jag tänkte att jag får väl ta mig tiden att skriva ut den här då jag faktiskt inte skrivit någonstans hur det faktiskt var. Så ni som är nyfikna får en del att läsa nu då =)

Tisdagen den 2/9-08
Vid ett skickar syrran sms från Italien och undrar om det blir någon bebis eller om han väntar på henne. Jag svarade att det blir nog ingen bebis än men att jag hade två värkar igår så det närmar sej nog. Hon svarade att hon inte fattade vad värkarna betydde så det blev nog bra. Vid
sju gick jag å la mig då jag tänkte lägga mig tidigt. Hade liksom vart vaken sen halv sex på morgonen. Så vid åtta kröp jag i säng å läste veckans nu. Så skickade Robin sms å frågade om jag skulle få barn snart. Jag svarade nej. Sen 20.40 fick jag en värk i ryggslutet. Gjorde bra mycket ondare än alla andra gånger. Så jag gick in i duschen men efter typ en halvtimme tog varmvattnet slut och värken slutade inte. Så jag började tänka att det kanske var på riktigt nu äntligen? Vid 21.30 ringde jag mamma hon sa att jag skulle lägga mig och sova för hon trodde inte det var en riktig värk. Sen när jag gick på toa hade det kommit lite blod så jag ringde förlossningen. Dom sa att jag skulle komma in. Så jag packade det sista i min BB-väska och traskade över till mamma. Hon var inte hemma. Men kom strax efter med Laika. Då hade hon tyckt de var bäst att gå ut ifall jag behövde åka in. Hon blev iaf väldigt chockad när hon såg mig
stå å hänga över matsalsbordet. Hon trodde inte jag skulle klara att gå själv dit. Men jag var duktig jag. Satte oss i bilen runt 22.30. Jag sa t mamma att sätta på sterion för jag tänkte minsann inte åka till Karlstad utan musik. Första meningen som kom var det verkar
så lätt att bara stöta på eller hur den går. Jag satt där å försökte andas å hade skitont så
mamma bara var tvungen att påpeka det verkar så lätt. Skrev sms till Robin om att jag var påväg in så att det kanske blev en bebis nu iaf. Var tyst hela vägen till Karlstad. Satt å höll andan under alla värkar för det där med att andas var ju inget jag fixade. Mamma satt å prata hon men det brydde jag mej inte om. När vi kom fram till Karlstad frågade mamma om jag var vaken eller om jag somnat. Som om jag skulle kunna sova när det gör så ont? Ja hon e ju rolig. Hon parkerade bilen vid förlossningen och frågade om jag kunde gå själv. Japp det kunde jag. Mamma sa att jag såg ut som en gammal tant så som jag gick. Kom två ambulanskillar ut genom dörren samtidigt som vi kom dit så dom höll upp dörren å sa ta hissen en våning upp å sen till
vänster. Som om jag inte hade vart där innan liksom. Men var ju snällt att han berättade ifall jag inte hade vetat. Kom till förlossningen å dom frågade om jag var Jezzica å det var ju jag. Så jag fick gå till förlossningsrummet 7 å byta om å lägga mig med en CTG apparat kopplad. Fick skitont varje gång jag närmade mig 25 å den kunde gå upp till 100. Tål visst inte smärta. Var där runt 23.35 typ. Fick ligga och försöka andas rätt eller bara gå eller stå för att få igång allt.
Onsdag 3/9-08
Strax efter 00.00 kom min Barnmorska Margareta in och presenterade sig. Sa att det var
henne jag skulle ha. Så kände hon lite på mig och sa du är öppen 6 cm. 7 när du har en värk. Sen gick hon ut igen. Mamma sa oj du är öppen. Du ska ha barn snart. Bara Jo tack jag känner det du. Mamma trodde inte jag skulle få idag eftersom hon inte tyckte jag hade så ont som hon trodde att jag skulle ha. Men det hade jag. Tålde visst det bättre än vad hon trodde jag skulle göra. När hon kom tillbaka in igen var jag arg och sa att jag ville ha epidural fast att jag sagt att jag inte ville ha nått. Hon tog prover i handen innan hon insåg att det var för sent för mig att få det. Så 01.35 kopplade hon lustgasen ist så jag fick nöja mig med den. Sen fick jag träffa min underläkare Pia. Men hon var jag lite för hög för att bry mig om. Jag hörde att dom pratade med mig men jag svarade aldrig. Hörde att mamma svarade i mitt ställe. Jag fick ställa mig upp bredvid sängen för att han inte hade roterat. Han var fixerad men inte färdig roterad. Hade ingen aning om att dom var tvugna att rotera först. Gjorde så ont att jag skrek men för helvete Liam om du har så bråttom ut kan du väl ta och rotera oxå. Sen var jag tvungen att lägga mig igen för klarade inte att stå upp. Alla 3 talade om för mej hur duktig jag var å att allt snart var över. Som om jag ville höra det när det kändes som en evighet. Hade ingen aning om tiden eller nått. Vid 2 var Margareta å kände inne i mig igen. Då gick vattnet så Pia bytte sängkläder å allt. Vattnet var varmt det trodde jag inte att det skulle vara. Sen började krystvärkarna å jag krysta. Men det fick jag inte göra. Jag skulle ANDAS?? Precis jag andas över en sån värk? Jag höll andan å hörde dom hela tiden långt borta där dom försökte förklara för mig att det var
viktigt för både mig å barnet att jag absolut inte höll andan. Försök intala mej det när jag gör som jag vill ungefär. Sen tog Pia ifrån mig lustgasen. Hon sa att jag var tvungen att vara klar när jag skulle börja krysta. Jag hostade som en galning när jag inte höll andan men till slut fick jag börja med att krysta. Krystade lite, hostade lite, krystade lite. Och hela tiden var Pia uppe hos mig å tvingade ner sugrör i halsen på mej drick lite saft sa hon hela tiden. 03.16 kändes det bara som om något rann ur mig. Och det var ju lilla Liam. Han grät inte. När dom höll upp honom nös han bara. Så fort Margareta la honom på magen tittade jag på mamma å sa det är Fredriks. Mamma frågade om jag var säker å jag sa ja han ser precis ut som honom. 03.39 åkte moderkakan ut. Mamma klippte navelsträngen. Margareta sydde ihop mig det lilla jag spruckigt. Hade jag inte hostat hade jag inte spruckigt sa hon. Så från min första värk till den var ute tog det typ 6,5 timme. Dom tyckte det var bra gjort av mig som var förstföderska. Liam hittade mitt bröst med en gång och började suga direkt. Pia fortsatte att ge mig massa dricka. Margareta skrev journaler och vägde Liam. Han var 52 cm lång och vägde 3900g precis. Sen klädde hon på honom och gav han till mig igen. Jag låg och tittade på honom utan att fatta att han faktiskt var min. Kunde inte förstå att jag fått honom. Tog lite kort å sen försvann Pia å Margareta för att fixa frukost till mig och mamma. Jag tog genast upp telefonen vid 04.30 och skrev till alla kompisar att nu hade Liam tittat ut. Funderade länge på om jag skulle skriva till Fredrik eller inte. Men eftersom jag lovat honom att aldrig mer höra av mig så lät jag bli. Mamma gick ut för att ta sitt första bloss på 5 timmar för hon vågade inte lämna min sida innan han var född ifall han skulle komma när hon var ute. Den första som svarade på smset var mammas Linda. Hon skrev grattis gumman. Sen skrev Robin man får säga grattis då morsan ;) Han visste ju redan vid elva att jag var på väg in för att föda å sen skulle han ju ändå upp sex för att åka å jobba. Vid sju kom Pia in med frukosten. Mamma fick kaffe. Jag fick 2 glas apelsinjuice och ett glas saft. Skulle dricka upp allt. Fick en svensk flagga på brickan oxå. Men sa att Liam inte var svensk utan norsk å då sa hon att hon kunde gå å kolla om dom hade någon men jag sa att det var lugnt. Vid halv åtta typ skrev Madde grattis och undrade vad Fredrik sa jag sa att jag inte berättat så hon frågade om hon fick. Jag sa att han skulle bli sur å hon svarade det borde han inte men isf skiter jag i det. Efter ett tag skrev hon att han blev sur. Som om jag inte visste att han skulle bli det då. Fem över åtta tog jag på mig morgonrocken och tofflorna och gick bort till väntrummet. Väntade på barnläkaren som skulle kolla Liam. Han var i form å allt var bra så jag kunde åka
hem. Behövde bara duscha och gå på toa först innan. Så det gjorde jag. Fick en ny barnmorska vid sju å hon sa oxå att jag var duktig som både duschade och kissa utan problem. Åkte hem vid nio å då skickade jag bild på Liam till Syrran, Madde, Brosan, Sandra och Therese. Sandra, Madde och syrran skrev med en gång att han var jätte söt och liknade Fredrik. Stannade på konsum för att handla vid 10. Var många som kom fram och sa att han var söt men inte gammal. Nej han är 7 timmar sa jag. Oj å så e du redan ute tyckte alla. Åkte hem å utanför mig stod mammas Linda med en nalle och en present till Liam, Emmy och Sara stod där med. Dom tyckte det var konstigt att jag fått åka hem redan. Och givetvis att Liam var söt. Sa hej då och gick in å la mig för att sova. La liam i sin säng å sen la jag mig i min. Fick sova tre timmar innan han
vaknade.